Och här sitter jag.
Skymningen har sänkt sig utanför fönstret (det snöar inte!) och värmen från köket blandas med doften av en nybakad Äppel- kanelkaka...

Riktigt produktiv dag för undertecknad må jag säga.
Uppe i ottan (min kära sambo tog taxi till flyget ännu tidigare och det blev endast en trött puss a la zombie-style) för att ta tag i tvätt och storstädning av lägenheten, lite piff och vidare in till centrum för en stunds strosande innan det var dags att bege mig ut på Ersboda och biluthyrningsfirman.
(Har helgen till ära hyrt en bil för frakt av festfolk- och pryttlar till Lycksele och returresa hem till Umeå igen)

Måste erkänna att det var lite fjärilar i magen då jag betalat (jo, försäkring tog jag!), instruerats, och sedan satte mig på plats i det nyfunna fordonet.
Dels för att jag absolut inte var säker på sjäva kör-sträckan hem igen, dels för att det var...en Automat..!
Well, hell...någon gång ska ju vara den första tänkte jag och gasade...

...och kom...

...ingenstans.

Bilj*vln hade nämligen frusit fast!
Det bidde lite konfunderande miner, lite hammarhugg från personalen på firman, samt en knuff i baken (ja, på bilen) innan Yours Trouly äntligen var på väg...bokstavligt talat.

Det var några tvära inbromsningar där i början, även en smärre felkörning med ett extra varv i en rondell, samt en lätt påbackad snöhög....men helskinnad hem kom jag dock tillslut ;)

Den lille rackaren...

Hade turen att stöta på kvartersvärden och samtalade mig till en finfin parkering, innan det sedan var dags att entra hemmet igen för diverse av-checkning på festlistan, en del ihop-packning, samt bakandet av bland annat ovanstående kaka.


Ja, gott folk, detta är vad den återigen blivna Rockänkan har spenderat dagen med so far...
...och NU sitter jag äntligen ned för att pusta ut lite grann...skönt!

Hade en fundering ett tag om i fall att jag kanske skulle ta och knappa ned några "bevingade" ord såhär inför den stora 30-års dagen (varför är det sååå speciellt med 30-gränsen egentligen...och vad är det en gräns för?!)
Men kommer i ärlighetens namn inte på nåt kortfattat, konsekvent- och dessutom intressant att skriva...
...jag menar...HUR sammanfattar man hela trettio år (!) ,av allt vad detta innebär, i en blogg..?
Kan ju aldrig vara ens sanningsenligt eller värdigt...


MEN, däremot kan jag ju bjuda på ett litet utkast...för att ge näring åt reflektioner, samt ändå uppmärksamma det gågna jordelivet under dessa år något sånär;

DET var en gång en kall vinterdag i det Norrländska inlandet, närmare bestämt i den lilla staden Lycksele, anno den 6:e Januari 1982 som det begav sig…

Redan tidigt på morgonen väcktes den sovande fadern av den uppspelta modern med orden ”vi måste fara…nu!”
-Var ska vi fara?
- In på BB..!
- Inte… nu..?
- Jo…Nu!
- Men…det är ju alldeles för tidigt..!

Visst det var för tidigt för den planerade barnafödseln, men nu var det bara att gilla läget och åka omdelbums till sjukhuset. Väl framme följde några värkande timmar för den arma modern, där fadern (så gott han nog kunde) försökte med de lugnande orden ”men nog gå de hä bra”

”Vad vet du om det?” Blev repliken tillbaka, ”du har väl aldrig fött barn!”
Bäst att vara tyst, tänkte fadern…

Klockan 18.40 mötte så flickebarnet för första gången världen, allt hade gått bra, och kort därefter följde en månförmörkelse som beskådades av den nyfödda med både föräldrar och sjukhuspersonal…

Maria var namnet och hennes liv kom att präglas av; Lek i de norrländska skogarna om dagarna, Do-do-vyssja-sånger, Sagor, ”Per Olssons Bondgård” och ”Nu ska vi sjunga” om kvällen, Bam-bam-farmor, Jämtlands-mormor, Katten Missan, Diverse musikaliska instrument, Husvagnssemestrar, Bärplockning, Fjällvandring, Skidåkning, Ridlektioner, Fiollektioner, Sånglektioner, ABBA, Hårdrock, Schlager, Punk, Fritidsgårdar, Hemmafester, Stureplan, Teater- och musikuppträdanden, Skrivande, öl-filosoferande, Fotograferande, Film, Flytt hit och dit runt om i landet, Utbildningar, Arbete som; Vårdbiträde, Städerska, Frukostvärdinna, Demonstratris, Reseledare, Cafébiträde, Butiksbiträde, Värdinna, Handläggare, Event Manager och Makeupartist. Konserter och Festivaler, Resor, Träning, Glädje, Sorg, Upptåg, Kamp, Spänning, Drömmar, Sanning, Frihet, Kärlek och Hopp!


Och imorgon är det dags...
Om man känner sig som en siffra (tycker jag i och för sig att det är sorligt) så känner jag väl mig kanske som...24-25?
Kanske för att det var så bra år, vad vet jag?
Det jag däremot vet...det är att ja känner mig som jag, oavsett siffror eller förväntningar.

Jag är jag, mitt uppe i livet...ett liv att göra det bästa av, att ta tillvara på, och leva till fullo!
Hurra!

// Maryly