1:a Maj välkommen till vår jord i år..!
Tralalalala vidare...och ute och gick något tåg eller demonstrerade gjorde jag...icke.
Däremot skulle jag dagen till ära åka tåg, ner till Västkusten igen med mamma (thank god!) då min semester lider mot sitt slut och min kära mors har sin början...

Plock och pack under förmiddagen...och (ve å fasa!) SNÖ som föll från himlen!
Om än väldigt kort...men ändå...


Halvtaskigt bildbevis, men jo...det faller...fy f*n...



Mycket mysigare var det då att kura ihop sig med Sotis och ta det lilla lugna en stund...


Men så tillslut så var det ändå dags...
Dags att fatta väskorna, lämna föräldrahemmet, säga "på återseende" till Lycksele och sätta sig på bussen mot Umeå och tågstationen där.
Frustration då jag placerat mig på sätet!
Insåg att jag glömt min massäck och tillhörande läsk hemma (!) inget jätteelände...men jag visste att det inte skulle vara något café eller dylikt öppet på Umeå Östra och att det kunde ta ett tag innan jag skulle få något i magen.

Ringde pappa som skjutsat oss och undrade ifall han kanske skulle hinna tillbaka en vända igen, men klockan tickade på allt för snabbt...

Dock, har jag ju en superhjälte till far (och världens snällaste!) som kirrar det mesta.
Vid en hållplats strax utanför Lycksele stads-gräns stannar bussen så till...
Varför?
Jo, därför att världens bästa pappa har tänkt till, gasat på liite snabbare och nu står och viftar med dotterns massäck...
Tack <3


Vänta och vänta lite mer...

Försenat tåg, föga förvånande.
Men till slut var vi ändå på plats med allt vårt pick och pack, placerade oss i restaurangvagnen, pratade drömmar och totem-djur (lite oväntat samtalsämne, men ändå, och mitt är katt...alla gånger! :) ) och njöt av att se skymningen sänka sig över lugna, vackra Norrland...



En stund senare avviker mamma till sovkupén och jag befinner mig ensam vid bordet i vagnen.
Det är natt, det drar kallt från fönstret och strömmen försvinner till -och från.
Tittar mig omkring, inser att jag inte bara är ensam vid mitt bord...jag är även ensam kvinna inne i restaurangvagnen och har hela 10 stycken karlar utspridda runt om mig (!)

Detta medför då till att det samtal jag uppfattar lite lösryckta meningar från handlar om;

- Inköp av -och diskussion om chips och ölsorter (här bekräftas fördomar om män lite lätt ;) )
- Sport (som sagt...)
- Motorer (jupp...)
- En uppenbart impopulär chef...

...djupanalys på ovanstående? ;p

Till sist så stänger dock vagnen och det är bara att gilla läget och bege sig tillbaka till den (faktiskt) überfulla sovkupén, trassla ned sig bland filt-lakanen och vila huvudet på typ-kudden...go´natt! ;D

...

Go´morron!
Och go´morron du älskade Kungliga Hufvudstad som jag vaknar upp till!
Hade faktiskt gärna hoppat av redan där...

Frukost (åter) i restauragnvagnen, en sol som strålar från en blå himmel och grönska som vittnar om att våren är långt mer kommen här nere i södern.
Påtår, bokläsning, liten slummer och vips så var vi framme i Göteborg!

Taxi hem till lilla lyan, en fin överraskning från Johan som stod och väntade (!), postsortering, installering, uppfräschning och sedan ut på stan igen för att avklara diverse nödvändiga ärenden, samt ägna oss åt det mor och dotter är bäst på...lite spontan-shopping ;)

Inne på Handelsbanken inträffade följande lilla scenario;

Vi har tagit en kö-lapp och sitter ner för att vänta på vår tur då en kille kommer och ställer sig framför mig.
- Hej...du jag kände bara att jag var tvungen att gå fram till dig och säga hur otroligt snygg jag tycker att du är!
- Eh...va? (jag, lite lätt generad)
- ...va?! (mamma, lite lätt chockad)
;D
- Ja, jag ville bara säga att jag såg dig direkt du kom in och tycker att du är jättesöt...
- Oj...jaha...eh ja, då får jag väl tacka så jättemycket för den fina komplimangen då...
- Ja, och hoppas du får en fin dag!
Och sedan går han.

Själv sitter jag där och funderar lite över vad som just hände..?
Visst, det har hänt förr så det är inte det...men inne på en bank, denna tysta "strikta" miljö ;p

Min kära mor ser totalt frågande ut, och kommer sig tillslut även för att fråga;
- Vem var det, känner du honom?
- Nej, mamma
- Händer sånt här ofta i Göteborg?
- Ja mamma, heela tiden...
... ;)

Så kan det va, och visst kan det väl vara en fin start på dagen att både få -och ge en komplimang!


Jättegod lunch och en skön paus på Andrum!

Ytterligare shopping, lite matinköp och en vandring hemåt på trötta ben.
En lååååång, varm och sjukt efterlängtad dusch.
Kaffe i soffan framför tv:n där jag och mamsen sitter i skrivandets stund.

Solen håller på att gå ner, skymningen sänker sig över staden och det är med en lätt ångest jag inser att imorgon är det "tillbaka till verkligheten" som gäller.
Slut på semesterdagarna...för den här gången.
Funderar mest på vart tiden tar vägen, dagarna som bara flugit förbi..?

(Sedan borde man kanske skriva något om Bin Ladin´s frånfälle och USA´s triumf idag...men neee, jag hoppar det pga en massa många anledningar...)

Tacksam över den lediga tid jag haft, över eftertanke som fått mina virrvarriga tankarna att klarna, över insikter, och över beslut som fattats.

I´m game! ;D


// Maryly