...eller, when dreams come true.

Ja, men kära nån...var ska jag börja..?
Hur ska jag någonsin kunna beskriva min gårdag bara genom några simpla rader i en blogg med adderade bilder så att det gör någon som helst rättvisa..?
Jag vet inte, men jag ska försöka...

Egentligen vill jag bara sammanfatta allt med ett ord; Magiskt.
(fast det gör det inte riktigt rättvisa heller)

Efter gårdagens nedknappade inlägg så anlände Norrlandsfamiljen som planerat, och tillsammans begav vi oss upp till Överåsvallen, då undertecknad hade en liten föraning och en stark förhoppning om att en mycket speciell fotbollsmatch skulle äga rum... ;)
Och det gjorde det minsann!

Perfekt tajming för att se Team-Maiden möta Blåvitt-Paddingtons, sätta sig i gräset i solen och ta del av denna förunderliga fotbollsmatch (som ändå var 2x45!) tillsammans med tv -och tidningsjournalister, lite fans och några "vanliga" förbipasserande som förvånat stannade upp :)


Håkan och Helena (och lille bäbis i magen!) väntar på start...
(eller egentligen; på att spelarna ska komma ut från omklädningsrummet!)


Här kommer de...med Steve i spetsen såklart!



Game on!



Lycka!


Paus för vatten och taktik-snack...

Matchen slutade 1-0, till Maidens nackdel...men tror knappt någon brydde sig om det nämnvärt ;p
Då jag hade placerat mig vid avbytarbänken (och bredvid tourmanager + crew) så hörde jag (en massa intressant!) bland annat att det vankades efter-matchen-öl på Paddington´s..."min" kära gamla ex-kvarters pub.
Sagt och gjort, vi begav oss dit i förväg!


Jupp, jupp!

Vi tog oss varsitt glas...och jag kan knappt beskriva den förväntansfulla känslan...eller hur mycket mina händer faktiskt skakade av nervositet (!)
Hade ju ett mål för dagen, ett måste-mission; träffa Steve...helst hela gänget förstås...men framförallt honom, säga typ "hej" och ta en bild...

...och några minuter senare händer det.
Stort, trevligt, nervöst, vänligt, skön engelsk-dialekt, poserande, fotande, tackande, en doft av nyduschad Rockgud...
Mission completed.

Så...satt vi bara där...på samma pub...avnjöt en öl timmarna innan den stora showen på Ullevi...smått surrealistiskt för ett inbitet Maiden-fan som mig...
Jag har förfestat med Steve Harris...
...nöjd! ;D


In da house...och jag är såå nervös (!)...starstrucked som en riktig fjortis ;p


Hell Yeah!

Ja...timmarna närmade sig konsert och det var bara att bege sig vidare för att sålla sig till kön av förväntansfulla människor som tjoade och trängdes för att komma in på Ullevi.
(själva genomförde vi "Maiden-tricket"...och jag har aldrig köat smidigare eller varit inne på någon arena snabbare än igår ;p )


Kö till ståplats...vad annars?!


Safe för plats i 1:a fållan!


Ullevi here i come!
(bland de första också till och med)


Syskonen Lyktberg

En öl, lite mat i magen, lite socialiserande och så drog det hele igång!


Graveyard var 1:a förband.
Helt okej, men lite för nedtonat för den part-party stämning som rådde inför vad som senare komma skulle...



Sabaton var 2:a förbandet on stage och fick ett härligt mottagande av publiken!
Själv blev jag nyförälskad i både dal-mål och musiken...grymt!


Skymningen sänker sig, folket har slutit upp och Ullevi småputtrar...

...tills det är dags att koka över helt!

Iron Maiden -Final Frontier World Tour 2011!






(halvtaskiga iphone bilder...men va f´n...) ;)

Jaa, för att sammanfattningsvis använda ett återkommande ord; magiskt...and beyond! ;D

Tågade ut med "massan" sjungandes Always Look On The Bright Side Of Life, som brukligt är, med ett litet vemod i hjärtat...men också en stor glädje och tacksamhet!

Sedan bidde det en tripp till The Dubliner´s för att förhoppningsvis få chansen att få en sista spotting av bandet...men, med tanke på tidningarnas skriverier om kvällen innan, så var det så knö-fullt (för att använda ett Göteborgs-uttryck) med en kö som både ringlade sig lång och stagnerat...så vi släppte tanken på en öl där, och begav oss istället vidare till hotellet vi visste att Maiden huserade på.

Vi gick entrade hotellet och i receptionen möter jag Nicko..!
Ett snabbt hejande, en bild...men han var dock inte upplagd för någon fan-posé eller något signerande (det var ju inte bara jag där...) och det får man ju både förstå och acceptera...tyvärr ;p
Jo, just det! Jesper Parnevik var med också...


Flip-flop is the new black!

Så, avslutningsvis...det blev ett glas tillsammans i hotellets bar innan vi sedan traskade hemåt i natten...
Vilken dag va..?!
Allt detta ovanstående..plus en hel massa andra små detaljer som alla gjorde detta till den absolut bästa dagen på mycket, mycket länge...
TACK!

Hur smälter man nu detta  såhär i "nutid", dagen efter..?
Jag vet inte riktigt...

Tar det lilla lugna i hemmet nu och försöker landa.
Eventuellt bär det iväg ut för att möta upp med några långväga vänner på stan senare...och sedan är det ju dags att börja ladda om också...
...Big4 och ännu en helkväll på Ullevi i hårdrockens tecken...är det inte underbart så säg?!

// Maryly