Mmm...det doftar ljuvligt från köket!

Tänkte att jag skulle erbjuda mig att baka något gott till mina kära föräldrar att fylla upp frysen med, och mumsa på när andan faller på.
Sagt och gjort, jag kavlade upp ärmarna och spenderat några kvällstimmar i köket som nu (förutom den ljuvliga doften) har resulterat i; sockerkaka, tigerkaka och äpple-kanel muffins.
Ovannämnda var de önskade, men det kan även hända att fler sorter kommer att tillverkas under veckan...



Även denna morgon började med en lång promenad i strålande höstsol.
Gott gör det själen, men dock tror jag tyvärr ana att någon slags förkylning är på ingång *peppar, peppar*, känner mig lite hängig och halsen värker smått...
Huuga...högst olämplig tid att gå och bli sjuk på, ingen whiskey har jag heller så det får helt enkelt bli till att knapra alvedon, boosta med C-vitaminer och mentalt "tvinga" sig till friskhet ;p

Annars har jag hafte en ständig följeslagare efter mig praktiskt taget hela dagen, faktiskt ända sedan i natt.

Jag drömde en mardröm, minns att jag tänkte i drömmen att jag så gärna ville vakna upp.
En stund (?) senare så kände jag att det helt plötsligt var någon mer i sängen...
Vaknade lite halvdåsig och en ilning av rädsla kröp längst ryggraden eftersom mardrömmens känsla fortfarande hade mig i sitt grepp...vad var det som var i min säng?

Några sekunder och hjärtat stod stilla.

Sedan klarnade tankarna i mörkret och jag kände trampande tassar, en varm liten tunga som slickade min kind, mjuk päls och det lugna kurrandet av välbehag.
Sotis hade kommit till undsättning och jag somnade tryggt om igen.

När jag vaknade var hon sedan snabb på att jama god morgon (kan man ju tolka det som...), ligga i knäet då jag läste morgontidningen -och senare på eftermiddagen även bok, svassa fram och tillbaka över datorn när jag suttit här (hon var nyss här igen), och till och med in på toaletten skulle hon följa med (!)
Hon var såklart närvarande även under bakningen, men insåg nog att det var bäst att iaktta på avstånd efter att en stor klick smör (som jag råkade tappa, sorry!) kletade sig fast på hennes svans...

Åh, jag saknar verkligen att ha en liten katt närvarande!
Men kanske kan det bli verklighet igen i en inte allt för avlägsen framtid...we´ll see...

Saknar även min kära som jag bytt några ord med på telefon tidigare idag.
Han har nu kört igång med sin del av inspelningen och allt verkar bara vara frid och fröjd i det förlovade landet Danmark...kan väl inte vara något annat när man får möjlighet att leva sin dröm?! :) 

Stay True To Your Dreams

// Maryly