Ja...var ska man börja egentligen..?
Hur sammanfattar man några otroligt intensiva och fantastiskt underbara dagar här i en blogg på bästa sätt?
Det är omöjligt att göra denna upplevelse rättvisa genom detta skrivande, men jag ska försöka so...
...here we go;

Resan

Som det går att utläsa från tidigare skrivna blogginlägg, samt ni som känner mig väl, förstår ju att flygresan för min del var en allt annat än behaglig upplevelse...eller jo, det var den nog...för den gick fantastiskt lungt och smidigt tillväga, och jag var nog den enda passageraren som satt introvert, kallsvettig och med grym dödsångest... ;p

För att försöka fokusera på något annat, samt hålla den lurande paniken under kontroll, så ägnade jag mig åt skrivande och här är några rader från planet;

Säkerhetsgenomgången körs, bälte och flytväst demonstreras (varför inte fallskärm?!)
Det brummar, det surrar, det viner.
Nu rullar vi...
...nu lyfter vi!
Trycket ökar, ilande känsla i magen, djupa andetag.
Nedanför ett grått Göteborg.
Varje nerv i kroppen är på helspänn, öronen lyssnar efter ljud jag ändå inte förstår mig på, det drar kallt i kabinen.
Bryter genom molnen mot ett bländande solsken...ett landskap av fluffigt vitt breder ut sig.
Stiger, stiger, stiger...huvudvärk, handsvett, ytterligare djupa andetag.
Spanar på medpassagerare...de ser relativt lugna och "normala" ut...kanske kan jag också vara det då?
Spanar på min kära sambo bredvid...får en medlidande och lugnande blick...som efterföljs av ett flin...
Tänker att det är intressant det här med hur icke-rationellt rädslan fungerar.

Ja, kära vänner...det var ett litet smakprov på flygrädsla det.
Men ner kom vi och lättnaden var stor då jag klev ur planet på Stansted och kände fast mark under fötterna igen!



Ovan molnen, med engelsk landsbygd under oss



I made it..!

Från Stansted tog vi oss sedan vidare med bussen mot Victoria Station.
Fullt med folk som trängdes och skulle åt diverse håll då vi banade oss fram mot en automat för att köpa biljetter till tunnelbanan.
Jag stoppades av en reklamutdelare som tyckte att jag skulle ha IKEA-katalogen...jaha, man kommer till London...till England...och blir erbjuden svensk svensson-design det första som händer ;)

Från Victoria bar det av med tunnelbanan till Paddington Station och vårt hotell bara en gata från stationen.

Boendet

Castleton Hotel var det som skulle vara vårt hem under de kommande dagarna.
Ett litet, mysigt hotell i den fina kvarteren i Bayswater.
Vi blev vänligt välkomnade av en indier med stor gästfrihet, fick en något annorlunda nyckel med alldeles för stor tofs och tog oss upp för knarrande, heltäcknings-matts-beklädda trappor till vårt rum på andra våningen.
Rummet var litet...väldigt litet...det rymdes en stor säng typ...hehe...men det var väldigt fräscht, fin utsikt och kändes som hittat för oss båda.
Läget gick absolut inte att klaga på då det bara var några hundra meters gång tills man var ute på Oxford Street, eller inne i Hyde Park...för att inte tala om kvarters-puben ;)



Hotellt By Night



THE key...

Maten

Att det blev ändrade kostvanor för undertecknad i London var ju näst intill oundvikligt...det kalasades på både de ena och de tredje onyttigheter...och jag tror knappt jag såg skymten av en frukt, en sallad, eller något som helst fiberbaserat under hela vistelsen...

Frukosten på hotellet var "engelsk-standard" och bestod av toast med marmelad, bacon (julskinka) och äggröra, samt vita bönor i tomatsås(?!) som sköljdes ner med the, kaffe och/eller apelsinjuice.
Jag, som inte gärna sätter i mig ovanstående det första jag gör, drack min morgonlatte på Starbucks jag... ;p

Dock fick jag ju prova på den efterlängtade portionen med Fish and Chips!
Denna überfriterade måltid intogs (med god aptit) uppe i Camden´s Food Market, där vi efter en halv dags strosandes, tittandes, shoppandes och trängandes satte oss ner vid kanalen för lunch-paus.



"National-rätten"

På fredagen, efter en heldag med shopping efter Oxford Street, Bond Street och Regent Street, traskade vi rätt så hungriga runt Picadilly Circus där vi fann Thank God It´s Fridays...och med tanke på namnet och dagen så kunde det ju inte bli ett annat ställe att käka på :)



Oh Yes!

Ute på kvällspromenad på så "råkade" vi också hamna utanför en av elake kocken Gordon Ramsay´s restauranger Claridge´s...där åt vi dock inte, men sneglade in lite försynt ;)



Fuck! ...säger Gordon...

Glass...världens godaste glass (!) intogs på en supercool glassbar inne på Selfridges som bar det finurliga namnet God Save The Cream och verkligen är att rekommendera!
Grym design, toppenservice och bara ett så grymt schysst koncept...vit och mörk chokladglass landade i en
härlig symfoni i min mage :)



Ice, ice baby...



Yummie, yummie, yummie...I got love in my tummie!

Sedan var det förstår en hel del annat smått (stort) å gott som intogs under dagarna också...

Nöjen & Sevärdigheter

Det fanns verkligen ALLT att se och roa sig med...om man bara haft mer tid!
Vissa prioriteringar fick dock göras...tråkigt att stryka saker ur listan, men samtidigt glädjas åt det man faktiskt hann med :)

Jag kan med stolthet säga att vi hann med diverse pub-besök på genuina engelska pubar.
Vi såg England spöa skiten ur Kroatien i fotboll på kvarterspuben över en kall Stella, och stämmningen var på toppnivå...ljudnivån var på toppnivå...glädjen och gemenskapen var på toppnivå!

Vi hann med Londons innerstad by night, Camden, Shopping, Soho, Chinatown morgonpromenad med latte genom Notting Hill och Portobello Road vidare ner genom Kensington Gardens och Hyde Park...ja, jag kan inte ens tänka mig hur många mil vi har gått, men det var värt vart enda steg!

Nöjet med stort N var dock musikalen Wicked.
Vilken dröm...att äntligen få uppleva en musikal live i West End!
Johan´s mamma ska ha det största tacket för att hon bjöd oss två på denna fantastiska upplevelse och gjorde så att en länge efterlängtad dröm gick i uppfyllelse!

Apollo Victoria teatern var kvällen till ära ljussatt i ett grönt sken och förväntningarna var stora då vi satte oss tillrätta bland de andra besökarna i salongens stolar.
Showen började och tiden försvann...
In i en värld av musik och teater, med fascinerande dekor och fantastiska musikalartister...vilken story, vilken alldeles, alldeles underbar kväll!



Mary på musikal! ;D

Andra nöjen och sevärdigheter som också avklarades var det enorma och lyxiga Harrods, där jag inte hade haft några som helst problem att spendera mer tid och pengar om bara agendan och plånboken hade tillåtit det ;p

Buckingham Palace var ett annat stopp på vår resa där vi såg vakterna rida förbi på väg till sitt vaktombyte, men inga kungligheter lyckades vi spana in.



Turist-posé

Sedan var det lite stopp vid Speakers Corner, Marble Arch, Trafalgar Square, Covent Garden, Tower Bridge...och ja...mycket, mycket mer..!
Som sagt, en text gör det hela inte rättvisa...



Hyde Park


Is-skulpturer i Covent Garden



Picadilly Circus



Hellooo!

Fler bilder kommer inom kort att läggas upp på Facebook...

Hemresan

Det var inte utan ett visst vemod jag tog farväl av denna underbara stad...
Tillbaka till "verkligheten" och vardagen i Göteborg lockade inte, och flygresan kändes precis lika oangenäm som vanligt...

Vi tog vårt pick och pack, checkade ut från hotellet och tackade för en trevlig vistelse, tog bussen ut till Stansted igen, hade för tung väska och fick packa om vid incheckningen, blev stoppade och fick packa om (och slänga saker..!) i säkerhetskontrollen, shoppade taxfree, sprang till gaten och kom slutligen ombord på planet mot Göteborg.
Lyfte och lämnade London.

Tackade högre makter när vi landade på Göteborg City Airport för att jag överlevde även denna flygresa och för att nu få bära ett vackert minne av en underbar upplevelse i bagaget.

Trött men lycklig anlände jag så till lägenheten för en lugn lördagkväll med hemma-mys tillsammans min älskade Johan...
Tack för en underbar resa min finaste...och London, I´ll be back! ;D



//Maryly