...eller okej då, aldrig var kanske lite att ta i men jag är sååå trött och less just nu bara.
Har suttit hela dagen (förutom en underbar, fantastisk långpromenad till affären för stor-handling) och jobbat med presentationen av examensarbetet.
Och denna affisch...jag säger då det...
Det som började som en kul och kreativ grej driver mig nu till vansinne!
Har suttit och filurat, klippt och klistrat hela dagen...ja, den är praktiskt taget klar...bara för att jag ska inse att jag inte känner mig speciellt nöjd med det förväntade resultatet, utan kommit på en mycket bättre och roligare idé... :p

Varför kan man inte bara få tycka att man gjort något bra och vara nöjd? Varför sätter prestationsångesten spärrar för det kreativa och positiva? Och VARFÖR är det alltid som segast när det närmar sig målet?

Dagen har inte varit en "tip-top-dag"...blev besviken över en sak jag jag fått veta i efterhand...
Förstår mig inte på hur en del vuxna människor (för det är väl vad de ska föreställa?) kan vara så falska och spela ett sånt spel mot andra...
Jag är mycket medveten om att jag kan vara för ärlig ibland...men jag klarar bara inte av falskspel eller dessa energi-tjuvar som antagligen är så osäkra själva så de måste trycka ner andra för att känna sig bättre.
Patetiskt är vad det är...men det sårar...

Jag får helt enkelt bara bestämma mig för att inte bry mig så mycket, inte låta det påverka.
Så.....NU...gör jag det...ett djupt andetag...andas ut det...och ett skit samma, I will survive! ;)

Ska kolla Seinfeld och CSI nu, krypa ner i sängen och hoppas på en positivare morgondag.

Natti natt!
// Maryly