Sweeeet...
Solen behagade stråla ner från den göteborgska himlen idag och väckte mig till ett glatt humör!

Dock blockerades ljusinsläppet i lägenheten bara en stund senare, då bygg-gubbarna (jaaa, de är fortfarande kvar!) verkade tycka att det var en fin idé att ställa delar av byggställningen (som i alla fall äntligen plockas ner!) precis framför fönstren...ack och ve...den står här än...

Ja, jag kunde ju hursomhelst inte sitta inne och slösa bort en fin dag som denna, så det fick bli en långfrulle tillsammans med radion och morgontidningen innan det var dags att bege sig ut på en långpromenad.

Gick i några timmar...runt i Örgryte, genom stan, över på Hisingen och tillbaka...och bara njöt.
Skönt att få känna den friska luften, vandra planlöst och bara rensa tankarna...

Trots att det varit en sådan dag då jag ändå varit vid gott mod, så kan jag inte hjälpa att jag börjar känna en viss saknad och rastlöshet inom mig...
Saknad efter de norrländska skogarna, den avslappnade miljön, tryggheten hemma på Granitan, det bekanta och bekväma, vännerna, mamma och pappa, storebror...ja, allt det som en gång var det mest centrala i mitt liv.
Jag har inga planer på att flytta tillbaka...men ibland gör saknaden bara så ont...
Varför kan man bara inte få allt..?

Rastlösheten över de framtidsplaner jag har -eller de jag inte har, att jag börjar tveka på om Göteborg verkligen är staden för mig?
Samtidigt som det nu, efter snart tre år, också börjar kännas bekvämt och hemma här.
Jag har inga planer på att spendera resten av mitt (förhoppningsvis) långa liv i Göteborg heller, men skulle nog ändå kunna tänka mig att återvända efter några års frånvaro.
Men just nu längtar jag mig iväg...bort till något annat...
Till vad, eller vart, vet jag inte riktigt säkert, det är väl det som är problemet...eller så är det väl det jag får försöka komma till rätta med..?

Dessa tankar...

// Maryly