Egentliigen vet jag faktiskt inte varför jag skriver detta inlägg...
Egentligen; vad lönar det sig?
Egentöigen...orka?

Men ja, jag orkar...för jag blir bara så less...så less på mänsklighetens oförstånd (?) och onda ting.

Scenariot;

Efter en finfin kväll på O´Learys dit undertecknad Rockänka begett sig för att avnjuta lite hederlig schlager-final omgiven av partyglada människor (i stället för ensamheten hemma) var det dock ändå tillslut dags att tänka på refrängen och knata den dryga kilometern mot hemmet i ljusa (thank god) natten.

På väg hem.
Högludd musik i lurarna.
Tre avbrott:

#1
- Får jag följa med dig hem snygging, du skulle verkligen behöva någon som mig för att känna dig som en riktig kvinna.
(what..?! En man utanför var detta...eh...nej, tack och hej!)
- Nej
- Vaddå, vill du inte? Jävla brud!

#2
Stannad av en vinkande kille vid en busshållplats som jag, eftersom jag inte hörde, uppfattade ville veta vägen..?
- Ursäkta? sa "dövörat" jag frågande och undrade hur jag kunde hjälpa...
- Din jävla fitta...du lyssnar inte...va faan lyssnar du på i dina lurar, din jävla värld...visa respekt din fitta, jag pratar med dig! Du tror du är nåt va? Lyssna på mig säger jag! Stanna!
Förföljd en bit...rädsla.
(jag låtsas som ingenting och fortsätter gå..tackar gud...eller nåt...för cyklisten som passerar förbi och inser efter ett ta att jag inte är förföljd längre...)
Spottloska efter mig.

#3
Nästan hemma nu...
...en bil med nedvevade rutor susar förbi, tre killar sticker ut huvudena och vrålar
- Heey, hoooraaan!
Äckliga hora som tror att hon är nåt...hoppa in så ska vi visa dig vad som gäller..!
*Tuuut-tuuut*

Jag, blicken i marken...hopsjunken hållning...bestämda (snabba) steg...når med en lättnad porten hemma...och kan bara inte förstå...att på denna fjuttiga kilometer...vad har jag överhuvudtaget gjort för att förtjäna detta..?!

Frågor hopar sig;
- var jag "fel" klädd? (och vad är i sådana fall fel klädsel..?)
- hade jag för "snofsig" uppsyn?
- borde jag kanske inte ens få lov att vistas utomhus vid denna tidpunkt?

Frågorna är fel, det vet jag.
Det är människorna det är fel på.

Och även om självkänslan fått sig en törn ikväll (och jag kanske inte agerade som jag önskat att jag vågat) så säger jag säkrare än aldrig förr;

- Låt aldrig någon annan trycka ned dig eller att få dig att känna dig mindre värd.

Var allt gott mot dig själv och dina medmänniskor -då är du också värd allt gott.
(även om ja...det skiter sig rejält ibland...)
Karma.

// Maryly


Kvällens outfit på hemvägen...vilket iof inte spelar någon roll...